Avatar
Gick och såg Avatar utan några som helst förväntningar, snarare med en slags nyfikenhet.
F hade i sin oändliga vishet bara kallt konstaterat att den skulle ses på bio med ett lite lurigt leende, men utan att specificera något närmare. Kassarekord och fullsatt Royalsalong kväll efter kväll, även på vilken sur vardag som helst. Till och med den mest svårflörtade och trögtänkta inser ju att här har det hänt något.
Ändå är
jag väldigt skeptisk och hade i vanlig ordning missat hajpen. Jag är dessutom tillräckligt gammal för att ha upplevt TV-Piraterna och som en logisk följd av det eländet lider av en kronisk misstänksamhet av själva fenomenet 3D med tillhörande glasögon. Det verkar som om jag nu har blivit botad åtminstone till en viss del. För det har onekligen blivit avsevärt mycket bättre. Framförallt så tillför den nya 3Dn ytterligare en dimension (4D?) till fantasivärlden som målas upp i Avatar. Det blir det där berömda lilla extra som gör upplevelsen så komplett och fullständigt medryckande.
För jag måste tacka herr Cameron för att han stundtals lyckades få mig att känna mig som ett barn på bio igen. Färgerna, fantasin, uppfinnesrikedomen, djuren, människorna, miljöerna, de sprakande ljusshowerna och visuella effekterna. När hade man den upplevelsen senast på en biograf? Visst känner man igen element från tidigare filmer, med Ripley eller jag menar Sigourney Weaver och rymdtemat och bara där hade funnits material att spinna vidare på och göra urvattnade uppföljare, men det görs inga billiga poänger av det. Djupanalys av storyn får göras någon annan gång, jag nöjer med att konstatera att årets (årtiondets?) bioupplevelse kom tidigt i år, redan i januari.
Toruk Makto kallar, nu måste jag dra...
F hade i sin oändliga vishet bara kallt konstaterat att den skulle ses på bio med ett lite lurigt leende, men utan att specificera något närmare. Kassarekord och fullsatt Royalsalong kväll efter kväll, även på vilken sur vardag som helst. Till och med den mest svårflörtade och trögtänkta inser ju att här har det hänt något.
Ändå är
jag väldigt skeptisk och hade i vanlig ordning missat hajpen. Jag är dessutom tillräckligt gammal för att ha upplevt TV-Piraterna och som en logisk följd av det eländet lider av en kronisk misstänksamhet av själva fenomenet 3D med tillhörande glasögon. Det verkar som om jag nu har blivit botad åtminstone till en viss del. För det har onekligen blivit avsevärt mycket bättre. Framförallt så tillför den nya 3Dn ytterligare en dimension (4D?) till fantasivärlden som målas upp i Avatar. Det blir det där berömda lilla extra som gör upplevelsen så komplett och fullständigt medryckande.För jag måste tacka herr Cameron för att han stundtals lyckades få mig att känna mig som ett barn på bio igen. Färgerna, fantasin, uppfinnesrikedomen, djuren, människorna, miljöerna, de sprakande ljusshowerna och visuella effekterna. När hade man den upplevelsen senast på en biograf? Visst känner man igen element från tidigare filmer, med Ripley eller jag menar Sigourney Weaver och rymdtemat och bara där hade funnits material att spinna vidare på och göra urvattnade uppföljare, men det görs inga billiga poänger av det. Djupanalys av storyn får göras någon annan gång, jag nöjer med att konstatera att årets (årtiondets?) bioupplevelse kom tidigt i år, redan i januari.
Toruk Makto kallar, nu måste jag dra...
