Atomic Super Kick

Psykoanalys goes hardcore. Patient och doktor. Inget annat. Gabriel Byrne spelar shrink, mot en fem-sex olika patienter som får en halvtimme varje gång och veckodag. Måndag kväll kommer Laura, tisdag kväll kommer Alex och så vidare. Väldigt skickligt och fascinerande skådespel, det fängslade i alla fall mig till en början. Storyberättandet är också bra, det är kvalitet och hantverksskicklighet rakt igenom.

Problemet är att det är för mycket huvudskrynklerier just nu, och de senaste åren. Sopranos med dr Melfi, Analyze this med Billy Crystal, Tell Me You Love Me och så vidare och så vidare.

 

 

Missförstå mig inte nu, den här serien riktigt, riktigt bra, framförallt om a) du inte redan tröttnat på samtalsterapi och b) tar den lite i taget, kanske en patient åt gången. Det blir för mycket med fyra stycken att ha varsin halvtimme en kväll i veckan och sedan får Byrne själv terapi den femte. Så himla kul är det inte förutom möjligtvis för dem som läser psykologi.